Håltagningspistoler

Vad är ASAP: s synpunkt på håltagningspistoler?
Association of SAfe Piercing anser att endast steril engångsutrustning är lämplig för piercing och att endast material som är godkända som säkra för invärtes implantat skall användas i en nygjord eller oläkt piercing. Vi anser att alla procedurer som utsätter sårbar hudvävnad för antingen osteril utrustning eller smycke som inte är ansett som medicinskt säkert för långtidsbärande i kroppen osäkra. Sådana procedurer utsätter mottagaren för oacceptabla risker. Av denna anledning avråder ASAP starkt från att återanvändningsbara håltagningspistoler används till någon form av piercing.
Håltagningspistoler må verka vara ett snabbt, lätt och bekvämt sätt att göra hål, men de har oerhörda negativa aspekter som sterilitet, vävnadsskador, placeringar och olämpliga smyckesutformningar. Dessa bekymmer avhandlas här nedan.

Återanvändningsbara håltagningspistoler kan utsätta kunder för direktkontakt med blod och kroppsvätskor från tidigare kunder.

Håltagningspistoler kan utsättas för blodburna patogener dussintals gånger på en dag, men de rengörs oftast inte på ett medicinskt godkänt sätt. Håltagningspistoler i plast kan inte steriliseras i en autoklav och kanske inte rengörs tillräckligt mellan användandet av flertalet kunder. Även om antiseptiska “servetter” kunde döda alla patogener vid kontakt, så räcker det inte med att torka av alla externa ytor av pistolen med isopropylalkohol eller något annat antiseptiskt medel, då det inte tar död på patogener inuti pistolen och dess mekaniska delar. Blod från en kund kan bli luftburet i mikroskopiska partiklar och smitta ned insidan av pistolen. Nästa kunds hudvävnad och smycke kan komma i kontakt med dessa smittade ytor. Det finns alltså i allra högsta grad en risk för att överföra blodburna sjukdomsframkallande mikroorganismer genom ett enkelt hål i örsnibben genom att använda en håltagningspistol, som många medicinska studier visar.
Idag är det vida känt att hepatitviruset kan överleva längre perioder på icke levande ytor och skulle kunna döljas inuti en håltagningspistol i upp till fyrtio dagar. Hepatit och vanliga stafylocockinfektioner, som skulle kunna lokaliseras på sådana ytor, utgör ett oerhört stort hot mot allmänhälsan om de skulle komma in i endast en återanvändningsbar håltagningspistol. Med tanke på hur många kunder vars initiala piercings kan komma i direkt kontakt med en enda pistol på en dag, så är detta skäl nog att vara orolig. Bäbisar, unga barn och andra med outvecklade immunsystem kan ha mycket större risk för att få en sådan infektion.
Det är inte heller dokumenterat hur ofta en håltagningspistol krånglar funktionsmässigt. Vissa användare har rapporterat att smyckesadaptern, som håller i smycket, ofta inte släpper ifrån sig smycket vilket kräver att man tar loss det med en tång. Dessa tänger, som kommer i direkt kontakt med ett smutsigt/smittat smycke efter att det passerat igenom kundens hudvävnad, kan komma att användas igen på fler kunder utan att steriliseras. Få verksamheter, om några alls, som utför piercing med håltagningspistoler har tillgång till steriliseringsutrustning (vacuumautoklav) som är nödvändigt för en sådan procedur.

Håltagningspistoler kan åsamka betydande vävnadsskada.

De flesta örhängen är ganska trubbiga, även om de ser spetsiga ut. Håltagning måste därför ske genom att använda ett kraftigt tryck över en större yta för att pressa smycket igenom huden. Effekten på kroppen kan liknas mer till en krosskada än en piercing och har liknande vävnadsskada. Detta kan leda till som minst stor smärta och svullnad för kunden, som mest ärrvävnad och kraftig keloidbildning.
Stundtals är det intensiva trycket och hastigheten från pistolens fjädermekanism inte tillräckligt för att forcera det trubbiga smycket genom huden. Då detta inträffar kan örhänget fastna halvvägs in i kundens öra. Utövaren, som kanske inte har någon träning för dessa situationer, har i dessa fall två alternativ. Antingen så kan de ta ur smycket och göra om hålet, på så vis riskera att smitta ned pistolen och omgivning genom blodflöde från det hål som tagits. Alternativt så kan de försöka att med våld trycka smycket igenom kundens hud för hand. Detta kan åsamka kunden stort lidande och kan även utsätta utövaren för risken av en nålsticksliknande skada.

När man använder en håltagningspistol på struktural vävnad som brosk kan mer allvarsamma komplikationer förekomma som t.ex. keloidbildning, krossat brosk och överdriven ärrvävnad. Hål gjorda med pistol kan resultera i delning av den underliggande bindvävnaden från brosket, vilket skapar hålrum där vätska kan samlas. Detta kan leda till både tillfällig svullnad och permanenta klumpar av vävnad (blomkålsöra) vid eller nära hålet. Dessa kan variera i storlek, från milt irriterande till grovt vanställande och somliga måste tas bort kirurgiskt. Incidenter som dessa kan minimeras genom att man använder en vass kirurgisk nål, vilken glider mjukt igenom vävnaden och skapar mindre delning av huden.
Brosk har mindre blodgenomströmning än en örsnibb och tar därför längre tid att läka. Därför är infektioner vanligare i dessa områden och kan vara mycket mer skadliga. Användandet av osteril piercingutrustning och otillräcklig eftervård har varit associerat med ökade incidenter gällande keloidbildningar vid håltagning i brosk. Detta kan leda till deformering och kollaps av den strukturella vävnaden i örat, något som behöver antibiotisk terapi och återuppbyggande kirurgi för att korrigera.

Längd och utformning av smycken till håltagningspistol är olämpliga för läkande piercings.

Smycken till håltagningspistoler är för korta för vissa örsnibbar och för de flesta placeringar i brosk. Initialt så är pistolens mekanism tillräcklig för att tvinga delarna att låsas över vävnaden. Däremot, när delarna är fastlåsta, så kan inte vävnaden gå tillbaka till sitt normala tillstånd vilket leder till en viss svullnad och irritation. Som minst kan det minskade luftflödet och blodcirkulationen till den hoptryckta vävnaden leda till förlängd läketid, mindre komplikationer och ärrvävnad. Ett större problem är att trycket ifrån ett så pass tätt sittande smycke kan leda till fortsatt svullnad och inbäddning av smycket i vävnaden. Både piercers och vårdpersonal har sett fall där sådana smycken varit helt inbäddade i örsnibbar och brosk (så väl som i navlar, näsvingar och läppar) fastän det varit utfört ”korrekt” med en pistol. Detta kan leda till att smycket behöver skäras ut kirurgiskt, speciellt i sådana fall där ena eller båda sidorna av smycket har försvunnit under huden. Sådana konsekvenser är minimala när smycket är anpassat för kunden, har tillräckligt med utrymme för svullnad och blir utfört med en piercingnålsteknik som gör mindre skada och ger mindre svullnad.

Smycken som är för tätt åtsittande ökar även risken för infektioner då det inte tillåter för en effektiv rengöring. Vid normal läkning så utsöndras kroppsvätskor från hålet, innehållande cellavfall och andra produkter från läkningsprocessen. Med ett olämpligt smycke kan vätskan samlas runt hålet, stelna, bli kladdigt och samla bakterier mot huden. Om man inte tvättar noggrant och frekvent så är detta en inbjudan till sekundära infektioner. Formen av “fjärilslåset” på de flesta örhängen till håltagningspistoler kan förvärra detta problem. Dessa konsekvenser kan undvikas med korrekt anpassade smycken, utformade för enkel rengöring och långtidsbärande.

Missbruk/felanvändning av håltagningspistoler är extremt förekommande.

Fastän tillverkarnas instruktioner förbjuder det, så är det många pistolanvändare som inte bara använder pistolen till örsnibbar utan även för håltagning i broskdelen av örat, näsvingar, navel, ögonbryn, tungor och andra kroppsdelar. Detta är definitivt olämpligt och väldigt farligt.

De flesta verksamheter tränar oftast sina anställda för att utföra piercing med håltagningspistol, men den sortens träning är inte standard och kan oftast bara innebära att man ser en instruktionsvideo, läser en manual och/eller övar på sminksvampar eller andra anställda. Det påstås att vissa verksamheter inte informerar sina anställda om de allvarliga risker som finns i både att utföra en piercing med pistol och få en piercing utförd med pistol. Det påstås även att personalen inte får instruktioner för hur de skall handskas med situationer som medicinska komplikationer för kunden eller funktionsstörning av pistolen. Undersökningar gjorda i smyckebutiker, skönhetssalonger och frisörsalonger visade att många anställda hade liten eller ingen vetskap alls om risker för t.ex. blodsmitta eller kunskap om riskhantering relaterat till deras procedurer vid håltagning.

Med tanke på att de flesta kunder som blir piercade med håltagningspistol är underåriga eller unga vuxna, så är det inte förvånande att det är få rapporterade fall av komplikationer relaterade till håltagningspistoler som når vårdpersonal. Många kunder kan ha blivit piercade utan vetskap eller tillstånd från förälder/målsman som kan bistå med vård vid komplikationer. Detta leder till att majoriteten av infektioner, ärrvävnad och mindre komplikationer kan komma att gå oupptäckta och obehandlade. Då det är lätt att skaffa ett hål med en pistol och på grund av bristen på kunskap om risker, så är det många kunder som inte tänker på att associera sina negativa upplevelser med håltagningspistolen i sig. De tror att eftersom det är lättare och enklare än att skaffa en manikyr, så måste pistolhåltagning vara nästintill riskfritt. Oftast så är det tyvärr som så att det inte är förrän komplikationerna blir så pass allvarliga att de behöver omedelbar läkarvård, som kopplingen görs och komplikationer från håltagningspistoler rapporteras till vårdpersonal.

Trots dessa risker och komplikationer kopplade till håltagningspistoler, kan användare av dessa pistoler arbeta utan större övervakning. Det är vårt hopp att med noggrann och lämplig information få konsumenter och lagstiftare att förstå riskerna med håltagningspistoler och avstå ifrån användandet av dessa, till förmån för den allmänna hälsan.

Tillbaka till FAQ